Referatet *Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (2001) Omsorg – en central aspekt av förskolepedagogiken: exemplet måltiden.*

Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (2001) Omsorg – en central
aspekt av förskolepedagogiken: exemplet måltiden.

Författarna Disskuterar relationen mellan omsorg och pedagogik i förskolan och hur dessa kan förenas.

Diskussionen baseras på det filosofiska perspektivet om “livsvärlden” (Merleau-Ponty 1962). Livsvärlden inbegriper
den egna uppfattningen av vår egen kropp, våra erfarenheter och hur vi ser på om omvärlden.
Författarna understryker vikten av att pedagogerna möter barnets livsvärld i sin omsorg.

Vad är då omsorg?
Författarna pratar om omsorg som olika vårdande moment i verksamheten tex blöjbyten men även att visa omtanke.
De hänvisar till forskare som Gilligan och Wiggins (1988), Gilligan (1993) och Noddings (1993) och pratar
om begreppet omsorg. At omsorgen är ömsesidig. Givaren ser individens behov och ser också hur
individen svarar på hjälpen. En viktig del av omvårdnaden är att hjälpen vidgar individens kompetens, på det sättet
får omsorgen en pedagogisk aspekt.

Det pedagogiska mötet
Författarna pratar om pedagogik och hur pedagogen ska möta barnet utifrån barnets livsvärld. Att pedagogen skall
bistå barnet på ett sätt så barnet kan utveckla sin egen kompetens genom utmaningar anpassade till just detta
barnets nivå snarare än efter en modell med föreställningar om hur barn är.

Den omsorgsfulla måltiden
Författarna har använt sig av måltiden för sin analys. Författarna anser att måltiden i sig är en form av vård då
mat är viktigt för vår överlevnad. De menar att måltiden har varit en stor del av de pedagogiska inslagen i förskolan
både i nutid och i ett historiskt perspektiv. Måltiden är ett tillfälle att utmana barnen med kommunikativa samspel
men också att lära dem bordsskick och sociala normer.

Apelsinen och bananen.
Författarna tar upp två exempelmåltider ifrån två förskolor, apelsinen och bananen.
Förskolorna har olika arbetssätt i måltidssituationen. På apelsinen pendlar pedagogerna mellan det vuxna samspelet och att
samspela med barnen. De försöker möta barnen men lyckas inte riktigt då de i första hand försöker
få barnen att äta snarare än att möta barnens livsvärld. Maten ska ätas på ett visst sätt, barnens beteende kallas för “trams”.
Men författaren menar också att de vuxnas avbrytande av branens initiativ kan vara ett uttryck för omsorg, barnen klarar sig
inte själva, de behöver hjälp.
På förskolan bananen har pedagogerna ett annat arbetssätt. Pedagogerna sitter ensamma med barnen vid bordet
och pratar inte sinsemellan. Barnen är i fokus och pedagogerna utmanar barnen genom att låta dem ta mat själva och
bedömma hur mycket mat de kan äta.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s