Vardagsperspektiv på förskolans verksamhet

Sammanfattning av text

I den första texten beskriver författaren vardagen i tre olika verksamheter, förskola, förskoleklass och grundskola. Verksamheterna arbetar både gemensamt och individuellt.

Alla börjar dagen med en samling. De går igenom vad det är för dag och datum, vem som har namnsdag och vad som ska hända när de slutar mm. Efter samlingen är det fri lek för förskolan.

Författaren beskriver förskolans sk. ”vardagsrutiner” som inbegriper toalettbesök, matrutiner och tambursituationen. Pedagogerna har planerat en struktur runt dessa. Författaren beskriver vidare hur en samling kan se ut i förskolan, hur pedagogerna stimulerar barnen på olika sätt för att utveckla språket.

Pedagogerna beskrivs som respektfulla, tålmodiga och resonerande i sitt bemötande mot barnen.

 

I den andra texten diskuteras pedagogens ansvar att integrera barnet i lärandet och att se det som en kompetent individ. Författaren belyser också problematiken med individen kontra gruppen. Vad avgör om vissa barn ska få mer tid än andra barn?

Författarna understryker vikten av leken i lärandet. Lärarens roll skall vara att stödja men inte störa. När barnen leker är de inne i barnens lekvärld där det inte finns några begränsande vuxna.

Författarna menar att det är viktigt att lärandeprocessen är spännande och lustfylld för barnen. Att på ett kreativt sätt integrera lärandet i vardagen så det blir intressant och roligt.

Barn har olika sätt att lära sig saker. Genom samspel med andra, imitation och kommunikation.

Advertisements

FOOD AS A TOOL FOR LEARNING IN EVERYDAY ACTIVITIES AT PRESCHOOL – AN EXPLORATORY STUDY FROM SWEDEN Av Hanna Sepp och Karin Höjer.

 

Författarna menar att det behövs mer forskning på matundervisningen i förskolan och hur varje pedagog hanterar de vetenskapliga fakta som finns tillgängliga om en hälsosam livsstil i relation till mat. Studien var indelad i tre steg, först fick pedagogerna de pedagogiska verktygen, i steg två arbetade pedagogerna självständigt under ca ett år i förskolan med att involvera mat i olika lärande moment. Slutligen samlades data in genom intervjuer.

Pedagogerna fick arbeta med den så kallade ”Sapere-metoden” utvecklad för att uppmuntra barnen att uppleva maten med alla sinnen och sätta ord på upplevelsen. Metoden understryker individens rätt till sin egen smak och rätten att inte smaka, det har visat sig leda till att barn blev mer positiva till att smaka på nya saker. Flera deltagare använde matpedagogik både som lärande aktivitet men involverade även metoden vid vanliga måltider. Många av deltagarna upplevde att både barnen och de själva utvecklade sin sensoriska förmåga. Några insåg hur lite de pratade om smak i sin vardag och hade svårt att beskriva hur det smakade utöver om det var gott eller inte.

En del pedagoger upplevde hinder som att barnen var för små för att förstå eller uttrycka sig. Det största hindret var i många fall förskolans organisation när pedagogerna skulle göra inköp. Det var både en fråga om finansiering och hur råvarorna skulle köpas in.

Resultatet visar att det krävs ett tillåtande tillvägagångssätt, en engagerad pedagog och en stöttande organisation för att göra maten till ett meningsfullt pedagogiskt verktyg i förskolan. Författarna menar att det finns flera studier på hur mat kan användas som ett pedagogiskt verktyg i lärandet, men det saknas forskning på hur maten kan användas för att lära ut en hälsosam kost och hållbar utveckling.

 

 

Referatet *Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (2001) Omsorg – en central aspekt av förskolepedagogiken: exemplet måltiden.*

Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (2001) Omsorg – en central
aspekt av förskolepedagogiken: exemplet måltiden.

Författarna Disskuterar relationen mellan omsorg och pedagogik i förskolan och hur dessa kan förenas.

Diskussionen baseras på det filosofiska perspektivet om “livsvärlden” (Merleau-Ponty 1962). Livsvärlden inbegriper
den egna uppfattningen av vår egen kropp, våra erfarenheter och hur vi ser på om omvärlden.
Författarna understryker vikten av att pedagogerna möter barnets livsvärld i sin omsorg.

Vad är då omsorg?
Författarna pratar om omsorg som olika vårdande moment i verksamheten tex blöjbyten men även att visa omtanke.
De hänvisar till forskare som Gilligan och Wiggins (1988), Gilligan (1993) och Noddings (1993) och pratar
om begreppet omsorg. At omsorgen är ömsesidig. Givaren ser individens behov och ser också hur
individen svarar på hjälpen. En viktig del av omvårdnaden är att hjälpen vidgar individens kompetens, på det sättet
får omsorgen en pedagogisk aspekt.

Det pedagogiska mötet
Författarna pratar om pedagogik och hur pedagogen ska möta barnet utifrån barnets livsvärld. Att pedagogen skall
bistå barnet på ett sätt så barnet kan utveckla sin egen kompetens genom utmaningar anpassade till just detta
barnets nivå snarare än efter en modell med föreställningar om hur barn är.

Den omsorgsfulla måltiden
Författarna har använt sig av måltiden för sin analys. Författarna anser att måltiden i sig är en form av vård då
mat är viktigt för vår överlevnad. De menar att måltiden har varit en stor del av de pedagogiska inslagen i förskolan
både i nutid och i ett historiskt perspektiv. Måltiden är ett tillfälle att utmana barnen med kommunikativa samspel
men också att lära dem bordsskick och sociala normer.

Apelsinen och bananen.
Författarna tar upp två exempelmåltider ifrån två förskolor, apelsinen och bananen.
Förskolorna har olika arbetssätt i måltidssituationen. På apelsinen pendlar pedagogerna mellan det vuxna samspelet och att
samspela med barnen. De försöker möta barnen men lyckas inte riktigt då de i första hand försöker
få barnen att äta snarare än att möta barnens livsvärld. Maten ska ätas på ett visst sätt, barnens beteende kallas för “trams”.
Men författaren menar också att de vuxnas avbrytande av branens initiativ kan vara ett uttryck för omsorg, barnen klarar sig
inte själva, de behöver hjälp.
På förskolan bananen har pedagogerna ett annat arbetssätt. Pedagogerna sitter ensamma med barnen vid bordet
och pratar inte sinsemellan. Barnen är i fokus och pedagogerna utmanar barnen genom att låta dem ta mat själva och
bedömma hur mycket mat de kan äta.